mjaha. jag skrev ju att det alltid är något som krånglar när man reser. och nog var det något som krånglade, riktigt ordentligt.
jag och
chad checkade in på flygplatsen och allt gick bra, vi betalade lite extra för att åka business så det var hur grymt som helst. vi satte oss på övervåningen i planet och det var stora säten och egen tv-skärm och allting. maten var helt gudomlig, i alla fall det lilla jag åt. det var nämligen så att innan jag klev på planet började jag få lite ont i magen, lite kramp. naturligtvis var det tvunget att bli värre, så jag mådde illa, sisådär 7 ggr, under resan. det gick så långt att jag fick tillkalla hjälp och flygvärdinnorna hittade två läkare på planet som pratade med mig och hjälpte mig igenom hela resan som varade i 14 timmar. alla var verkligen hur snälla som helst och otroligt hjälpsamma. jag sov några timmar på golvet i planet, snacka om minnesvärd och galen upplevelse.
när planet äntligen landade i
sydney möttes vi av ambulans och jag fick kliva av först och sätta mig i ambulansen. jag gissade på att jag mådde dåligt pga stress men det var ju lika bra att kolla upp det. hade inte lyckats äta eller dricka något på hela resan så jag fick dropp på väg till sjukhuset. hade ingen aning om var jag hamnade och hade ingen möjlighet att kontakta någon då heller. jag möttes av en sköterska som ställde frågor och kopplade på nytt dropp och gav mig lite smärtstillande. hade otroligt ont i magen fortfarande men mådde inte så pass illa längre. senare kom en läkare in som lät exakt som komikern
dylan moran (
shaun of the dead,
run fatboy run) så jag hade svårt att hålla mig för skratt. "lyckligtvis" dämpades det av smärtan. de tog blodprov och gav mig mer smärtstillande, sen låg jag och väntade i något som kändes som en evighet. till slut fick jag äntligen gå och då hade jag fått ett telefonnummer som jag skulle ringa. jag lyckades få låna en telefon.
michelle från
warner music svarade och lovade att hämta mig så snart som möjligt. jag fick recept av läkaren så under tiden jag väntade på skjuts passade jag på att köpa medicinen.
michelle dök upp och körde mig till hotellet, jag pratade med
chad som snällt hade tagit hand om mitt bagage, gick in på rummet, duschade och sov sedan från runt 13.00 till 22.00, såg på
family guy och
simpsons i två timmar och somnade igen och vaknade 6.00 nästa dag.
nu har jag ätit frukost och mår fint igen. jag tror att det bara var stress som sagt, medan läkaren trodde att det kunde vara ett virus som producerade för mycket syra. vad jag vet kan även stress framkalla samma sak, men jag ska ta medicinen ett tag ändå för att vara säker.
doktorsbesöket kostade ingenting och alla inblandade har varit hjältar!
få se vad som händer resten av vistelsen, ska bli spännande.
g'day!
